en tanke.

Det är sà tràkigt när man märker att man kommer
ifràn en del människor som man känt i mànga àr
och sà sjukt jäkla väl? som om man känt dom hela
livet& sen när man träffas efter en tid sà är man
som främlingar mot varandra detär synd, sà himla
tràkigt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0